The end of an era ...

Ja, kanske lite mycket tjat. Men jag ska jobba i morgon. Big deal. Folk går ju till jobbet varje dag. När jag väl kommer dit i morgon, efter att ha lämnat Ola på dagis, så kommer det säkert kännas som om jag var där i går. I alla fall i förrgår. Så brukar det ju vara, även om det känns som om man haft en lång (eller alltför kort oftast ...) semester.
På måndagar känns det ofta som om man tar nya tag. I alla fall känner jag det. Även när jag varit ledig så här länge. I dag har varit en skön dag tycker jag. Gjorde lite sylt på förmiddagen och sedan bar det av till Hackeforsgården/öppnaförskolan. Tanken var att vi skulle tagit bussen dit fru Knutsson och jag med våra respektive barn. Vi trodde vi hade  missat bussen, men det hade vi inte. För när vi gått en bit körde den förbi oss. Men det är ju alltid bra att röra på sig lite. Jag skulle dock uppskattat om det hade gått lite lättare på vissa partier av vägen. Jag är inte den som njuter av motstånd livet. Inte alltför ofta i allafall. Ola hade kul och tiden går snabbt när vi är där. Det är två timmar som han leker själv/med andra barn, oftast utan någon som helst inblandning från min sida. Det är rätt skönt att han kan få "gratis" sysselsättning på det viset. På vägen hem gick bussen mitt framför ögonen på oss, precis innan vi hunnit fram till busshållsplatsen och på vägen hem blev det en del lek i snöghögar, varav den sista var ganska svart, utmed en väg ... Olas kläder ligger på golvet i groventren, jag vet inte vart de ska hänga för de kommer kladda ned det som är runtomkring ....

Jag har myst i soffan med barnen och nu har de gått och lagt sig. Jag tycker överhuvudtaget att det varit en jättemysig dag. Jag borde också gå och lägga mig så snart som möjligt. Men det är svårt att komma i säng... Varför då? Är det för att man vill att dagen inte ska ta slut? Kan det finnas något mer underverk jag kan uträtta i dag? Något som jag inte kan missa på TV?? osv. ....