(här skulle det varit några bilder men något häcktade sig med datorn .... men jag tro ni kan visualiera; vitmålat.)
Det blev även lite tid för träning. Jag försöker ju även renovera min kropp ..... så att säga. Jag skulle ju inte tacka nej till formen jag hade för säg, cirka 10 år sedan. Men hallå, det gäller ju att leva i o fokusera på nuet, inte gråta över spilld mjölk, var sak har sin tid etc etc. På lördagen var i alla fall Ola och jag på familjegympa och sedan lekte han i lekrummet och jag var med på ett vuxenpass. Vi fick båda vad vi ville ha ut av förmiddagen kan man säga. På söndagen prövade jag ett danspass på friskis. Konstigt nog fick jag inte träningsvärk i kinderna. Det var länge sedan jag var med på ett så roligt pass. Det var jätteroligt. Olika danser i salig blandning under en timme, vi hann bland annat med disco, hip hop, latino, show och inte minst river dance!!! Känns i alla fall i vaderna i dag!
Jag kan nu även avslöja, ett stort steg för mänskligheten: Lisa kan kasa sig fram över golvet, på rumpan. Hon kan dock inte vända så det tar stopp om hon kommer fram till skåp, stol eller dylikt.
Eventuellt försöker hon säga Ola, men det är inte helt klarlagt, hon har i alla fall sagt Oa.
Det här är dock inte den klassiska stilen då det högra benet ska vara böjt bakåt utåt och det vänstra rakt ut åt sidan.
I eftermiddags var mormor här. Ett mycket uppskattat inslag från de yngre medlemmarna i familjen. Även av mig så klart! Känns bra att de gillar henne så mycket framför allt.
Jag frågade Lisa, vart mormor var, och hon vände på huvudet och tittade djupt in i mormors ögon!
Japp, ett besök hos älslingsungarna lever man länge på! Å så är jag så glad att jag inte skrämmer livet ur dom små liven. Vi har faktiskt riktigt roligt på våra möten! Tack, tack så jättemycket för dom fina muggarna som vi fick - dom uppskattar vi.
SvaraRaderaJag funderar fortfarande på hur sjutton Lisa kunde veta att spöket som hon satt hos var hennes mormor......... Klipsk liten tjej!
Pussi, pussi på er allihop å jag hoppas att det inte var på mej det berodde att skåpet gav vika.
//Kram från en helt ovanlig men stolt mrmr