En klassiker i bloggsammanhang är väl att gå tillbaka i tiden och visa bilder - hur var det för ett år sedan ... jag är inte mer orginell än så.
Här är jag, bakom magen, några dagar innan hon föddes. Ganska tråkig foglossning några månader på slutet, annars mådde jag bra.
Så äntligen den 12 maj, 6 dagar över tiden. Det drog igång på natten, men ganska långt mellan värkarna så länge som jag låg ned, så på morgonen ringde vi farfar som kom och hämtade Ola. Så fort jag reste på mig, så fick värkarna fart, så vid åtta åkte vi in.
Ovan vid gott mod mellan värk, och sen hettade det till lite ... aj.
Spypåsen, trädd på ett handtag behövde jag aldrig använda som tur var. Vid klockan 13 togs det hål på hinnan och en timme senare var hon ute, ungefär dubbelt så snabbt som Ola. Det gick jättebra i alla fall, men det gjorde ont även efteråt .....
Jag fick fortsätta med lustgasen även när hon var ute.
En efterlängtad bricka, kaffe med sugrör till mig, så kunde micke hålla koppen och jag dricka:
Nöjd!
Första bilden med pappa - lika som blåbär!
Här i den klassiska sjukhusplastrullsängen:
Dagen efter hämtade Micke Ola hos farfar och de kom och hämtade mig och Lisa på sjukhuset.
Här har hon kommit hem. Sicken stor napp ... den ville hon ha sina första dagar, men inte sen, då var det bara äkta vara som gällde. Sedan vid cirka 8 månader senare var det OK med napp igen ...
Och nu är hon så här stor och glad!!!
Vi öppnade lite presenter idag. Ola tyckte att det var roligast. Han fullkomligt vibrerade när han fick hjälpa Lisa att öppna. Det var så spännande!
Vi läser kort vi fick på posten till Lisa!
Lisa blev så här glad för presenterna! Jag slutade tidigt i dag och vi åt våfflor med grädde, bär och sylt till mellis. Det gillas av alla i familjen.
Efter det tog vi oss en promenad och kollande in några getter, nyrenoverad spång över ån, kastade sten i ån. Ola ville även gå över till kyrkan som finns där. Jag frågade vad han tror att man gör i kyrkan. Ja, leker med bilar kanske, det kanske finns en lekhörna där eller så?
Ja, så kanske det är. Men vi beslutade att vi skulle gå till kyrkan en annan dag. Dessvärre trillade han även på sin cykel och slog upp knät. Men på vägen hem så trallar han och sjunger och är glad som aldrig förr! Och som han sa: jag älskar dig i hela huvudet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar