IDOL

Jodå, jag var på Idolkonserten igår!!! Belive it or not. Micke fick köpa biljetter till reducerat pris på jobbet. Då gav han dem till mig och en kompis!!! Så himla snällt!

Det var första kvällen på mycket länge som jag kunde ge mig ut. Lisa tar välling nu så, tjoho, fritt fram bara! I onsdags fick jag biljetterna så så mailade jag ut till mina kompisar om det var någon som ville gå. Den som svarade först var Katarina, så det blev hon och jag!!

Vi satt rakt framför scenen, men så långt ifrån man kan komma. Men här kommer lite bilder:

De var jätteduktiga, killarna och tjejerna. Jag blev förvånad över vilken röst Geir hade. Han har inte varit någon favorit hos mig direkt ... Men jag tycker ju Linnea är bäst. Jay har ju också  lite tyngd bakom sin röst om man säger så .... 

Idag är det ju lördag, om det undgått någon. Ola började sin dag med lördagsgodis. En halv rulle center, den andra halvan efter lunch ...
Morgonen:

Ja, jag vet, jag ska köpa ny duk till bordet ....

På förmiddagen var vi ute och åkte skridskor. Efter ett tag kunde jag i alla fall släppa honom!!!

Ola verkade tycka det var ganska kul. Får se om han vill ute och åka något mer. Kanske i morgon.

På tisdag är det jobb för min del!!! Första dagen sedan den nionde april!!! Det känns lite som det är slutet på en era .... å jag älskar dem så. Mina barn! Jag vet att jag redan skrivit om det här. Det knyter sig lite i magen, det känns som om jag ska lämna dem.... det ska jag ju inte, det vet jag ju. Samtidigt känner jag att inte står ut längre; med att torka den här diskbänken, laga mat och plocka plocka, städa osv. ett ekorrhjul som aldrig tar slut. Men det gör ju inte jobbet heller.... Men jag hoppas jag kan njuta lite mer av mina barn när jag får vara ifrån dem lite. Just nu känns det som att jag inte riktigt gör det. Det känns även som att jag hela tiden måste göra någonting annat när de behöver mig. Jag är Alfons: jag ska bara hänga den här tvätten, bara diska ur de här kastrullerna etc etc. Jag vill inte vara en vuxen-Alfons, med Reinfeldt till pappa -"nej, du får inte ta en kaka till". 

Då säger jag, nej jag vet, för då försvinner aldrig den här magen som jag klagar så mycket på. Men jag ska bara .... 

Jag tror också att jag vill göra eller ha gjort något bättre den här tiden som jag varit ledig. Det känns som någon slags press. Det är bäst att passa på nu ... de är bara små en gång ... ta vara på tiden nu, bla bla bla. Det blir som att oj, nu måste allt vara så himla bra hela tiden, och det är det ju inte, för n u blev jag ju irriterad igen och nu står jag här och torkar när jag borde spela memory i stället. Det är nog mer utvecklande ...  ja, och så blir jag inget nöjd med den här tiden ... Men det borde jag ju vara. Jag har ju så underbara och glada barn (oftast). Så något har jag nog gjort rätt .... eller gör jag hela tiden mitt bästa för att ta död på deras glädje och strålande ögon ....

Nej, usch ... det har varit en jättemysig tid, och det var jättekul att gå på konsert igår!!!