I går hade vi 9-årig förlovningsdag, den förflöt ju relativt smärtfritt. Micke var ledig och gjorde så mycket som det går på garaget med panelen. Vi kan inte göra mer förrän det kommer en murare och donar lite. Ola och jag var å handlade. På eftermiddagen kom farmor och Lennart och hälsade på och det blev pepparrotskött till middag. Lisa vände sig från rygg till mage för första gången. Där blev hon liggandes tills jag hjälpte henne till ryggläget igen.

Hon var ju glad i all fall, som vanligt. Är man på dåligt humör är det bara att titta lite på Lisa så blir man glad. Rätt smidigt.
Fast hon kan bli lite rädd nu för tiden också, för vuxna, kanske lite äldre människor som vill prata med henne.

Ola blev irriterad och sa " Åh, ni fattar ju ingenting" för första gången.  Den harangen har han dragit några gånger nu, när han blir arg på oss. Det kan man ju leva med, men jag trodde det skulle komma lite senare i hans lilla liv ....

Idag var Ola på dagis, Micke och jag var hemma och fixade och donade. Sedan åkte vi till Gamla Linköping och Fenomenmagasinet. Det var ju en hit. Ola spenderade en hel del tid i flygplanet. 

Det fanns en hel del uppstoppade djur också, fiskar, en vit älg, två vargar och massor med fåglar och annat. Från Katedralskolans samling. Min gamla gymnasieskola. 

 Det fanns levande fiskar också, i akvarium.

Oj, vilket högt hårfäste jag fick. Kameran brukar ju lägga på lite panna och kilon. De hade även terrarium med ormar, grodor, ödlor och kackerlackor .... Sen åkte vi in till stan och fikade lite. Mycket trevlig dag.
Det är lyxigt att få ha Ola på förskolan, även fast vi båda är hemma. Men det är allmän förskola nu från och med att barnet är tre år. Då alla får gå minst 15 timmar i veckan. Dessutom tycker han att det är jätteroligt att vara där. Annars skulle han ju inte behöva det. Jag har helt förändrat min syn på förskolan sedan Ola började där. Jag har fått mer insyn och förståelse om vad det handlar om. Tidigare har jag mest hört att det är synd om barn som behöver vara där hela dagarna osv. Men jag tycker att det är jättebra för dem, att få leka och umgås med likasinnade och med fröknar som finns där för dem. Förskolan kan erbjuda något helt annat än jag som förälder kan. Jag känner mig ofta otillräcklig när det kommer till att leka eller att erbjuda stimulerande sysselsättning.

I går pratade de på radion om att det nu för tiden finns en del hemmafrubloggar och vad det kan vara som är lockande med att vara hemma fru. Dokusåporna som går på TV nu ger en aningens falsk bild av hur det är att vara hemmafru ... men det verkar vara fler och fler som vill vara det nu för tiden.
Ingen som känner mig behöver nog fråga mig om vad jag tycker om hemmafruar .... och om att vara hemmafru, som jag ju är nu. Kanske inte enligt definitionen att min man försörjer mig, för det gör jag ju själv. Men själva sysslorna och i vardagen, lever jag som en hemmafru. Det är ingen lyxtillvaro vill jag lova.... för dem som har städerska, kokerska och sådant kanske det är det. Men att sköta hem och barn med allt vad det innebär tycker jag inte är någon lyx direkt, eller något att eftersträva. Visst är det jättelyxigt att ha möjligheten att vara hemma med sina barn, deras första tid i livet. Ingen tvekan om det. Det är överhuvudtaget lyx att kunna få barn!
Men att leva som en hemmafru år ut och år in, är inget jag skulle vilja. Det jag vill eftersträva är att kunna ha en bra balans med både familjeliv och arbetsliv. Det tror jag är viktigt för alla i familjen.